Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Då vaknade Hejdi; hon suckade tungt.
Ej dag eller natt hennes hjerta var lugnt.
Den törstande anden ej kunde sig mätta
af visdom, för hvilken man gränser kan sätta.
På svallande strand, och på skyklippa hög,
bland töcken och storm, lik en vålnad, hon flög.
Hon såg i det ändliga lifvet ej annat,
än Evighet, hvilken i tidskepnad stannat.
Så gick hon i yra, allena omkring,
och alla om henne nu började tala,
och alla berättade sällsama ting.
Hon var icke Hejdi. I andelig dvala
hon lefde, och kallades allmänt en Vala 8).
Snart AsiaOden till Sigtuna kom,
då midsommarssolen vändt strålvagnen om.
Han tyckte, att fjällen hans bana stängde.
Den fjärmade makan allt närmare trängde
sin bild till hans hjerta Så fullmånes rund
tycks växa och närmare komma hvar stund.
Ȁn Vidar den tyste ej kommit tillbaka
visas dertill. Ben skilnad, som finnes emellan denna sakkunnigemytologs
framställning af berörde myt och mina åsigter deröfver, röjes i 17—20 stycket af
Eddornas sinnebildslära, l:sta afdelningen, tryckt 1819. Rummet tillåter icke
att här införa, hvarken det ena eller det andra.
8) Vala, som ofta införes talande om sig sjelf i sin sång, yttrar sig i dess
20:de vers, med dessa ord:
»Hejdi hon nämdes
»hvar hon till gästnings kom,
»och Vala den visa.
»Vargar hon tjuste
»och Sejd hon kunde,
»sjelf tjusad med Sejd o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
