Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
»frän Asgård det gamte, med bud från mm maka.
»Hvad hejdar den unge, med vindarnes gäng? —
»Hvar dväljes nu Sigurlam? Mörkt är hans öde.
»Är han ibland lefvande, eller bland döde?
»Hvart leder hans väg? Är den kort eller lång?
»Ha! Dystert och blekt, såsom aftonens strimma,
»ett ljus för mig uppstår: af Hunnernas tal
»ett genljud jag tycker inom mig förnimma.
»De nämde ej Vidar? I luftborgens sal
»hvar stjerna dock känner sin molnhöljda frände.
»De Hunner min kindfagre Sigurlam kände.
»Han flydde då, gisslad af kärlekens qval?»
Så AsiaOden. Nu börjar han vandra,
med tre sina Diar, att söka de andra,
som fjärmare bodde, på land och vid fjärd.
Längs vidsträckta Fyrisslätt gick deras färd.
Men hastigt blef himmelens båge så mulen:
det blåste en nordanvind, dyster och kulen,
och snöyr från himmelen hvirflade ned;
och Stormjätten, viftande vingar, så vred,
än böjite, än bräckte de susande träden;
och hagel och isegg skar gyllene säden.
Då hände, att Åsarnes Öfverdrott såg
en qvinna, som liknöjd för ovädret, låg
på klippebranten, med hand under kinden.
Dess lockar och Motgydjeslöja för vinden,
kring svällande snöbarmen, fladdrade fritt,
och haglet på den nya snödrifvor spridt.
Sitt öga hon hvälfde åt olika kanter:
mätte det klippornas naknaste branten,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
