Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
»frän dem gick den uräldsta menniskostam.
»De voro ock syskon; och Gudar allena
»dem bjudit i kärlekens frid sig förena.
»Är kärlek ett brott, är vänskap det ock.
»De bäda omge, med gyllene kedja,
»det Blothus, der menniskoanden plär bedja
»om Eviges sällhet. Fast ohörd ändock
»den ber; ty dess önskningar korsa hvarandra,
»och gulläldrens Gladhem de hinna ej fort4).
»Ja, annans älskog ej någon bör klandra;
»ty det är om kärleken vida förspordt,
»att ofta en vis till en dä re han gjort •).
»Hvem mägtar att släcka den himmelska flamman?
»Lik Surturs svärd, slår den verlden omkring •).
»Men nog härom ordadt. — Sen här, denna ring,
»en bild af den gudaeld, hvilken tillsamman
»de älskande hopsmält. En hvar, som ännu
»förnekar det syskonpar kärlekens gamman,
»med slagsvärdet hugge den ringen itu.
»Men blott två och två, på en gång. Af de tvenne,
»en hugge för honom, en hugge för henne!»
Så taladt. Och tyste, orörlige stå
de högsinte Diar. Blott AsiaUller,
med svärd öfver hufvudet, fram syntes gå.
Då reste sig Diarne fort, och med buller:
»Ha! Nyss bland oss alla var Uller ju störst?
4) Gudarnes förnämsta borg. Se slutanmärkningen vid 23:dje tången.
5) Dessa rader äro tagne ur Odens höga sång, i d. ä. Eddan.
0) Vi se af flera sagor att det var öfligt bland kungar och härmän att
hugga stora armringar i smärre stycken och utdela dem som gåfvor. Denna std,
har man här framställt i omvändt syfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
