Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
På Yggdrasils rot, hvilken mångbugtig trängde
igenom en klyft, satt i drakehamn,
all mörkrets Beherskare, Nidhögg vid namn.
Sin fjelliga svans han kring stamroten svängde.
Otaliga trådar från rötterna gå,
otaliga ormar dem gnaga också.
Det eviga gnagandet hördes allena,
med flodernas dödslika $orl sig förena.
Den vandrande, stödd mot en sejdmannastaf,
nu tyckte, att fram han till midsvalget lände,
då Nidhögger gulgröna ögonen vände
mot honom. En svafvelblå lysning det gaf
åt svalget, likt saltglim på nattbetäckt haf.
Helt makligt Nidhögger vingarna sträckte:
de liknade lansar med grafrostad spets.
Och manen, som fjelliga ryggen betäckte,
och svansen sig yfde, att ändlöst de räckte,
och slogo kring raidsvalget krets utmed krets.
Den vandrande åter sig närmare ställde,
och tyckte att modigt han talade nu:
»Hell, urmörkrets Förste! Jag känner ditt välde.
»När Magterna falla, då lefver du,
»och liken du bär, uppå nattsvarta vingar,
»till detta ditt rike, som aldrig förgår,
»fast himmelens hvalf icke mera står®).
grafisk betydning, blifvit öfverflyttade på floder, vid hvilka Åsastammar, ander
sina utvandringar, bofast sig.
8) Nidhögg, underverldens och urmörkrets beherskare, som i drakehamn
beständigt gnager lifsträdet Yggdrasills rot. Grimmers sång och d. y. Eddan
beskrifva honom, och Vala slutar sin härliga säng med att tala om hans sista
bragd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
