Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
men mild, såsom susande vestanfläkten,
när eken, den urgamla lundarnes kung,
af honom blir helsad vid midnattsväkten.
Omsider han talade dessa ord:
»Det finns, ack! det finns på vår heliga jord,
»en endaste sällhet, en endaste smärta.
»Du känner dem sjelf: från en makas famn
»du skildes. Lägg handen på klappande hjerta,
»och fråga om dessa känslornas namn.»
När Gylfe det talat, såg AsiaOden,
med stirrande ögon, på jorden och teg.
Han drog en suck så smärtsam, och bloden
i skäggbekransade kinderna steg.
Men åldrige Gylfe han talade detta:
»Jag mindes, sen sjelf uti Asgård jag var,
»hur Asar de döda i ätthögar sätta,
»och sjelf med de mina, jag upplastat har
»den grönskande ätthög, du ser. Vi lyfte
»en stenhäll derpå, och jag hade i syfte,
»att hugga på stenen eo runerand;
»men konsten och styrkan svikit min hand*
»På Gudarnes vink, jag dig gifvit mitt rike,
»och blott denna grafhög är nu mitt land.
»Här ligger min maka. Hvar finns hennes like? —
»Enär ifrån jagt eller härtåg jag kom.
»hon mild, som ett Vidblainsväsen, mig mötte n),
»och rustningen spände hon af mig trötte.
»Med snöhanden tvådde min fot, liksom
1 f) Ljusalferna sades bo i Vidblain, den blå lymden, etern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
