Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
*0, känsla af verldarna» evige Far!
»Jag kan ej din heliga gåta förklara;
»ty endast de Evige fatta dess ord,
»som hopsmält i sig både himmel och jord. . ..
»Men — jorden kan icke en himmel vara!
»Som stjernskott, så flögo de dagarna bort.
»O ve, att min sällhet jag skattade föga!
»O ve, att min glädje mig gladde så kort;
»fast strålande jemt ur den älskades ögal
»Men nu min maka är stel och kall! *
»Min rikdom är höglagd, min glädje är all!
»Och här, jag gamle på ätthögen sitter;
»min suck är så tung, och min gråt är så bitter!
»O! Denna är saknadens sorgliga dag:
»just så stod Sol uppå mörkblåa bågen,
»just så steg Måne ur silfrade vågen,
»den stund, då jag miste mitt andra jag!
»Men, lyfter sig icke ur dalen en dimma?
»Dess droppar ju sugas af morgonens strimma,
»tillhopa derofvan, i gul I randad sky,
»och uppåt, på vindarnes väg, de ju fly?
»Monn då vår ande från jorden ej stiger,
»af All faders strålblickar dragen dit opp,
»i stjernornas eviga kretsande lopp?
»O! — Likasom ätthögens åbo du tiger,
»och, likasom hon, tycks du gäcka mitt hopp!» —
Så Gylfe. Hans suckar af mattighet qväfdes;
men våldsamt det qvalfyllda bröstet häfdes.
Så arbetar källan sig opp ur sin grund,
bland flinthårda klyftor, änskönt hennes yta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
