Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
i stillare ringlar, der ofvan ses flyta.
Förstummad satt AsiaOden en stund:
på fjärmade, älskade makan han tänkte;
mot knästödda handen sitt hufvud han sänkte.
Som jagade skyar på himmelens rund
ses vexla; så tankar af fröjd och af smärta
nu vexlade om i hans klappande hjerta.
Men Gylfes lifskrafter tynade af:
han segnade ned uppå makans graf.
Hans puls var matt, och en mörkblå dimma
för ögonen uppsteg, ur hvilken, med ett,
han tusen ringlande stjernor såg glimma,
som hade på honom små Ljusalfer sett.
I öronen ringde den upprörda bloden,
likt hvirfvelvinden, som spelar ibland
sin rörpipa, sakta i sorlande floden.
Men slutligen vaknade AsiaOden
ur tankarnes drörp, och ban sträckte sin hand,
att stödja den gamle. Då upplyfte denne
sitt höghvälfda, silfverbelockade änne;
så näckblomman stiger ur vågornas had.
Men Gylfe, med staplande tunga, qvad:
»Väl vacklar min gång;
»men bördan är ej svår,
»och vägen är ej lång,
»förrän hvila jag får.
»Min bädd blir väl kall;
»men ljuf är den tröst,
»att sofva jag skall
»vid den älskades bröst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
