Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så Norddrotten qvad med darrande stämma
han sökte att gråten och suckarna hämma.
Och AsiaOden hans kamp förstod,
Men Norddrotten samlade allt sitt mod,
och talte: »Ett ord jag dig ännu vill saga,
»ett ord, som ditt hjerta bör öfverväga!»
Han slöt; ty hans andedrägt blef så svår.
En kallsvett dröp ner ur det snöhvita hår;
så qvalmig luft plägar svettperlor prässa
ur bladen på*skyhöga askens hjessa,
som ensam å brunsvedda fältet står.
Men icke rätt länge det ännu dröjde,
förrn Norddrotten åter sin stämma höjde:
»Förrn du med de dina till Lögaren hann,
»då skedde, tre nätter allt efter hvarann,
»att jag, sedan sömnen mitt öga slutit,
»af strålande Alfer mig omringad fann.
»Mitt läger med himlarnas glans de begjutit.
»Och midt bland dem alla en Sierska stod;
»hon liknade sällsamt, till blicken och rösten,
»min maka, som fallit lik blomman om hösten
»Och väldigen lågade nu mitt blod.
»Men Sierskan framgick, med gudamod,
»och Alferna vördnadsfullt gullvingen fällde,
»när hon denna heliga sång till mig ställde:»
’Han, hvilken var
’förr än den förste,
’i urtidens dar;
’Han, hvilken är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
