Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
SEXTONDE SÅNGEN.
Sång! Vexla du tiden. Låt runsatta orden
förtälja hur Selunds blomstrande ö
bebyggdes af Skjold och hans vänfagra mö,
förrn Åsarne framträngt i fjällstängda Norden!
En höstafton spred kring Kodaniens sjö
sin glans, och förgyllde dess snöhvita fragga.
Likt sädesfält vågorna sakta månd vagga,
då Mundiiförs dotter mot vesterled,
på gyllene strålvagnen, ilade ned.
Och Måne, den härligas broder, så dyster
och blek som en hamn, öfver luftvägen drog;
han molnhjelmen ned för sitt anlete slog,
som hade han gråtit sin bortgångna syster.
Och strax öfver böljornas mörkgröna rygg
en ogenomskådelig dimma sig bredde;
hvar stjerna på himmelen blundade skygg.
Och se! I den stunden, som detta skedde,
då voro de Åsar på villande våg.
Den mägtiga Skulld dessa främlingars tåg,
från kusten af Saxland, mot Belterna ledde.
Som Urjätten Ymer sig vältrade opp
ur Ginungasvalgets oändliga öcken,
och allrymden fyllde med dimmefödd kropp;
så famnades allt af det nattliga töcken.
Nu längre och längre det rullade fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
