Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
nu Åsarne seglen och årorna fällde:
till obekant kust deras resa gällde.
Men stilla, vid en utaf drakarnes stam,
stod Ungdrotten Skjold, liksom växande månen,
af Åsarnes Öfverdrott sistfödde sonen.
I rörelse ledig som vårdagens sky,
i gången så lätt som den simmande spånen,
med lockbekrönt panna och blomstrande hy;
fast hjertat med verlden var föga förtroligt.
Mång gamla Åsar nu sofvo helt roligt,
i högtältadt midskepp; men vakande stod
ung Skjold utmed rodret. Hans blick och hans blod
var eld; och han talade så i sitt sinne:
"Ja! Allt är beslutadt, och stunden är inne.
’’Min fader mig lofvat den älskades hand,
"när sjelf jag kan vinna mig rike och land.
"Upp! Nornan, som afgör i allt våra öden,
"skar djupt på min svärdsklinga: Mön eller döden!"
Och högt han till svennerna talade så:
’’Fort! Råseglet hissen, och årorna fatten
"En älskares lustfart, i dimmiga natten,
"mig lyster att göra på böljorna blå."
Förundrade svennerna hörde derpå.
Hans Gefion var höjd öfver jordiska qvinnor,
som Vanadis sjelf öfver Vingolfs Gudinnor,
och kysk som den höga, hvars namn hon bar.
Det visste de alla; men fjärran hon var.
De hviskade: "Hell vare Herrskarens vilja!
"Men hvarför i dimman från flottan oss skilja —
Då ifrades Skjold och han fram mot dem lopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
