Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
ban sade: »Du vacker bedröfliga minnen
»om Sige. Du glömt att vår broder han är;
»fast brottet vi sky, är oss brottslingen kär.
»Vår fader har gått på bevingade drakar,
»med qvinnor och mör och sin brottslige son,
»att honom beskydda för blodshämd och hån.
»Åt Odén, hvars öga all verlden bevakar,
»med faderlig förbön, han lemnade oss.
»Till segels vi gingo; men fullmånes bloss
»af sjödimmor släcktes, och hit vi nu lände,
»att fredlige gästa hos Åsarnes frände.
»Må här utaf honom en fristad vi få,
»som vänligt, men icke förrädiskt vi söka.
»Må Gudar de gästfrias arfslott föröka!»
Den bragdlystne Drotten sig yttrade så.
Ren Häner står rådvill, och Snio förstummas.
Men intet af mångsluge Asar försummas.
Ett gille i gullprydda taltet bereds,
och mjödhornen fyllas, och harporna klinga,
och leksvenner kastspjut förunderligt svinga.
Ren äro de slukande öbor tillfreds,
och härligt dem synes det mjöddigra gille;
ty Åsarne hejda sin blick och sitt snille,
af fruktan att uppreta misstänksam gäst.
Med bordkärl och vapen, som rosades mest
af Ödrotten, villigt man honom begåfvar,
och frid han de gifmilda främlingar lofvar.
Och, efter ett gille af nio dar,
med gästskänker åter till öborgen far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
