Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
En lättluftig morgon, dà östern förgylldes,
och rimfrosten lade sitt silfrade nät
kring löffallna bokskogen, ropades det
från stranden: »Gullvimplade drakar sig närma!»
Från tunga till tunga det utropet går.
Man äflas, likt bi, som vid solskenet svärma:
Ren gammal och ung uppå hafsstranden står:
ty Åsarnes Öfverdrott är det som länder!
Med vänsälla blickar, med utsträckta händer,
af alla han helsas, och fryntlighet kom
i blicken af hvar och en Aser, liksom
när fullmåne framåt på luftbanan träder,
och småskyar alla i silfverskir kläder.
Ung Skjold hade redan, så ifrigt men tyst,
sökt här och der, bland det stojande hvimmel,
sin mö. Hennes panna berusad han kysst;
det var som en blixt öfver ljusbeklädd himmel.
Han tryckt hennes snöhvita hand helt röd;
den var som en lilja vid morgonens glöd.
Mångfalldiga gånger, han redan beskrifvit
sin ynglingabragd, och det namn, som han gifvit
åt Fjon. Men hans Gefion ej gladdes deraf;
så blickar en stjerna på stormande haf.
Till slut, när mång dagar de öfverlagt hade,
för fadren han ingick, och sålunda sade:
»Land har jag funnit;
»är lön jag ej värd?
»Fjon har jag vunnit;
ofast icke med svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
