Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
»dragé segermön,
»med sin älskare ut,
»på nyskapta ön!»
Så Frettir. När Gefion det höra fick,
hon hof emot höjden en bedjande blick:
»O Vanadis! Kärlekens sånger dig gläda.
»Kom! Lär mig de heliga tjussånger qväda,
»som binda hjertan. Ja, signa mitt värf!
»Gör tärnan försigtig och Sierskan djerf!
»Och du, som de dödlige dyrka så föga,
»Gudinna! Hvars namn uppå jorden jag bär.
»O Gefion! Oskuldens sköld du ju är?
»Beskydda min fot, och bevara mitt öga
»för snaror och trånad, att åter jag går,
»så varm i mitt hjerta, så fast i mitt sinne,
»och ren, som jag bär för c|itt anlete står!»
Så bad hon. Snart dagen och stunden var inne,
som ödet till afskedets offer bestämt.
Och Gefion, med ödet och menskor försonad,
drog på sig en forntida sierskebonad.
Hon teg. Hennes innersta var så bekläradt!
Men Skjold ej förmådde att qväfva sia smärta:
»Förgäfves då trodde mitt lättrogna hjerta
»på Valhalls Magter! Min älskade brud
»de jaga bland Nordfjällens otämda skara,
»ej blott mot en oöfvervinnelig fara;
»men för att der göra, hvad knappast en Gud
»förmådde att göra: ett under t Norden,
»ett under, som aldrig kan tima på jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>