Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
»Hvar ligger den nyskapta ön, der vi
»till slut skola famnas? — Af verldsbrandens lågor,.
»när himlen och jorden förintade bli,
»då, säger man, stiger ur allrymdens vågor
»en nyskapt, evinnerligt grönskande ö,
»der alla de fromma lefva tillsamman.
»Jag der skall då finna min älskade mö?
»Jag der skall då mättas af kärlekens gamman?...
»Nej här, äfven här, jag den njuta vill;
»ditt löfte jag vunnit, och mig hör du till.
»Jag trottsar hvar dödlig, som vågar oss skilja;
»jag följer dig, trötts de Odödliges vilja.»
Han tystnade. Gefion förstummad der stod;
men slutligen bedjande händer hon sträckte
till Freja, som siareaningar väckte
i ungermöns bröst, och hon talte med mod:
»O, Yngling! Förvara ditt manliga sinne!
»Förtynar ditt mod, måste kärleken dö.
»Om hjelten är döf för sitt framtida minne,
»hur skulle han minoas en hänfaren mö?»
Och smekfullt hon tillade tröstfulla orden:
»När Måne har tre gånger rest omkring jorden,
»du möte din Gefion, på nordvestlig redd;
»mitt värf är då slut, och vår brudstol beredd!»
Hon slöt. Som den dimhöljda aftonstjernan,
så mild, i sin sorg, var den lidande tärnan.
Lik orobebådande blodmånen gick
ung Skjold, med en dyster, men hotande blick.
Nu skiljdes de. Fram öfver böljornas öcken,
förklädd såsom Sierska drog hon. Och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
