Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
som ligger, vid trespetsig klippa bunden,
han våndades häftigt. Och se, i den stunden
blef jordskalf! Den gullklädda solen blef rädd11):
hon bleknade; hafvet mot stjernorna hvälfde.
och himmelen rodnade, jordringen skälfde.
Här korsades blixtar, ur rökmolnens bädd;
der stränder och dälder af stenmassor höljdes?
Två Hirdmän, af hvilka nyss Gefion följdes,
att ploglandet utsyna, trodde att hon
och Jättarna fyra det jordskalfvet väckte
De flydde. Och allmänt sig spred denna tron;
ty flera af Nordborna sågo, förskräckte,
hvar Sierskan, lik en förödelsens Magt.
på lösryckt jordstycke väldigt sig höjde.
Då trodde enhvar, att hon hafsgrunden plöjde,
med jättespannet, som Hirdmäonen sagt.
y
Men Gefion sjelf var förskräckt och betagen:
på flytande jordsvall hon stod hela dagen.
De Ungjättar slutligen drunkna hon såg,
och vagnen och dragarna hvirflades alla
djupt ned i den grumliga, sjudande våg.
I vanmagt Asynjan sjelf månde falla;
men vaknade åter, en gång efter ann.
Förfärad omsider den hjelplösa fann,
att holmen, på hvilken hon låg, tycktes vagga,
lik flottbjörkar, mellan den dyfyllda fragga.
som porlade opp utur böljornas grund.
Nu ser hon, att holmen sig närmar ett sund;
fi) Sålunda änger myten orsaken till jordskalf. — Vidare se
slutanmärkningen vid 9 sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
