Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
ttrtnamn vanligen slutas med att uttrycka lund, holme, o, o. s. v. enligt ställets
natur, så framt icke uti sjelfva namnet låg förut någon egentlig häntydning.
Det är antagligt att AsaOden, ledd af sina politiska beräkningar, ville göra
sig af med Gefion, for att hindra Skjolds giftermål med en af sina
underhaf-vande, hälst nästan hela Åsastammen saknade ännu bestämdt hemvist; men det
torde varit omöjligt för Åsarne att på Fyn afbida Gefions återkomst så framt
hon under sin frånvaro först skulle hafva^haft förenämde äfventyr med jätten.
Saledeq[ måste i denna framställning finnas en hopgyttring af myt och historia,
tillskapad dels af Asar, dels af urnordboar, hvilka ofta bländade af de förras
så-kallade gudomlighet, i dessas framställning inblandade sin egen läras sinnebilder.
Saxo talar icke om Gefions gifte med Skjold, icke heller säger han att AsaOden
var fader till Skjold, utan en kung vid namn Lother, Se Saxo 1 bok. Att detta
i det hela sammanträffar med Sturlesons berättelse i Ynglingasagan, hoppat jag
kunna visa i slutanmärkningen vid 25:te sången.
Men mången Läsare torde finna underligt det sätt jag följt, att först i
midten af detta skaldeförsök framställa Åsarnes intrade inom Danmarks gränser, då
deras tåg likväl skedde genom dem, förr än de kommo till Svearike; detta
framställningssätt var likväl nödvändigt, så vida hufvudpersonerna i stycket skulle
kunna framstå bestämdt och fritt handlande, och det just på den historiska huf*
vudpunkten för deras verksamhet, jag menar vårt Upland, hvarifrån Åsarnes
gudadyrkan och härlighet utstrålade till det öfriga Norden, hvilket sjelfva Saxo (i
3 bok.) erkänner.
Det uttrycket: »Nu vänder sagan till den ena, — nu vänder sagan tHl
den andra» är ett af den gamla nordsagans karakteristiska drag, likasom en
kort inledning om dees hufvudämnen, hvilket allt den lärdo Biskop P. E. Muller
anmärkt i sitt sagabibliot. 1 del. 22 sid. Då jag trodde att Skjolds person borde
till en del skiljas ifrån de äldre Diarna, så framt han skulle kunna
individualiseras; så borde hans öden åter, genom händelsernas gång, sammanväfvas med de
öfrigas. På detta sätt uppstod ett samband emellan de 3 första sångerna och den
16:de, icke allenast i det historiska elementet, utan äfven i alla yttre
naturförhållanden: det som i början synes underbart, framstår sedan i sin enklaste
betyd ning, förmedelst detta återtagande af ämnet. Jordbäfningen, som målas i den
första sången, framställes mera begripligt i den i6:de, likaså Gefions resa till
Gylfe, och hennes räddning vid jordskalfvet. Den starka köld, som vanligast
föregår en jordstöt, är framställd genom Belternas och Kattegatts isläggning i 16:de
sången, och det islnpna kalkberg, som i 3:dje sången oupptinndt framvaggar, är
en följd af nämde jordslöt och köld. Så har äfven beskrifningen af Heklas utbrott,
i 9:de sången,’ ett naturligt förhållande till ofvannämde jordbäfning, äfvensom
Jut-lands öfversvämmande i 16 sången, står i förening med Selands tillblifvande och
Mälarens nedsänkning. Icke sällan uppkomma nya öar i Söderhafvet o. a. st.
hvilka af vulkaniska krafter uppdrifvas på hafsytan. Förmodligen har Seland
tillkommit på samma sätt och vid denna tid, så vida den fabulösa berättelsen skall
äga något sken af sanning. Ön Ceylon säges äfven hafva uppkommit ur hafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
