Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
SJUTTONDE SÅNGEN.
Gick Skjold nu så kraftfull, och Gefion så mild,
på Selunds stränder; de begge en bild
af Ask och af Embla, när lifvet de fingo
af Magterna tre, som vid hafsstranden gingo.
Men tyst, som en ungmö i älskarens famn
sig smyger, så sjönk der i Isefjords vågor
en blomkantad å: ej fjärran dess hamn,
på altaren tändes de heliga lågor,
och stället fick derföre Ledres namn
Här Ungdrotten konungasalen lät bygga,
här sofvo hans snäckor, som ungsvanor, trygga.
Så växte nu Drottens och Selunds hopp;
af fridsame Göther dess folkmängd föröktes a).
Och hvar gång, som vårsolen vaknade opp,
och hvar gång, som höstmånes silfverhorn kröktes,
dem tycktes att ön, som en blomsterbrud,
med axvirad krona och löfkransad skrud,
på vågorna samm. — Den ock ofta besöktes
af gästfrie HIer. Ett berggrundadt torn,
i vänskap, han var. Och det fraggande horn
ban tömde så nöjd, enligt urgammal vana.
Med glädje han hörde, att Åsarnes stam
i Svithiod och Noreg gått allväldigt fram,
som vårsolen stundligen vidgar sin bana
1) Denna tydning af namnet på Danmarks urgamla konungasäte ger Finn
Magnnsen i sina Archeol. föreläsningar.
2) Suhra säger detta i 1 Tom. af Dan. Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
