Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
»Mig lyster ej Omkao, mig lyster blott strid.
- »Här ligger jag bunden, tills Ragnarök stundar,
»dock Magternas fall, sjelf fallen, jag grundar.
Han slöt; men han märkte hvar Angerbod satt;
den urgamla Gydjan med halfbrändt hjerta»
som bodde i jernskogens eviga natt;
hon såg upp& fången, så kall vid hans smärta.
Dock vänligt till henne talade han:
»Du ensam mig hämne; ty hämnas du kan,
»fast Jättar förgäfves mitt hämdbegär stödde,
»sen Magterne fängslat de barn, du mig födde.
»På hafsbottnen ligger vår förstfödde son,
»den allstarke Jormundgand. Magtlös och bunden,
»han kramar den hatade jorderunden.
»Hans sambroder Fenrer står långt härifrån,
»i sexfalldig fjetter, smidd vid en klippa,
»förgäfves ban flammor och giftströmmar spyr.
»Ej Hel, deras syster, ur Hvergelm kan slippa,
»fast enväldigt Eljudners rike hon styr.
»Men du ännu undgått de mägtiges vrede;
»du hämd genom Åsarnes fall mig berede!
»Tag hamn af en offermös Fylgja och flyg
»till Frigga i Fensal, ödmjuk och blyg.
»Som qvinna förklädd, henne sjelf jag bedragit,
»när fridsed af allt, för sin Balder, hon tagit.
»Han föll, till min glädje och Jättarnes hämd.
»Se, Frigga är lättrogen. Tala de orden,
»då nytt hon vill höra:» ’Man undrar på jorden
’om Frigga är, likasom Balder, bestämd
’till döden; ty icke hon ännu är nämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
