Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
’bland Åsarnes ätt, hvilken herrskar i Norden/
Så Loke. Det halfbrända hjertat nu slog
i Gydjan, så lätt Hon af skadefröjd log.
Det olycksberedande budet hon lydde:
med hamn af en offermös Fylgja sig prydde.
Till Fensal hon for, och hon infördes der.
Tre Undergudinnor, som vårblomster friska,
den nykomna helsa, och hemligen hviska:
»En nyhet, en nyhet oss gästen väl bär!» —
Nu sprungo de fram, att med främlingen glamma;
men öfvergudinnan kom in, i detsamma.
En nick åt den bugande gästen hon gaf,
och sporde hvad nytt hon från jordringen förde?
Då svarade denna: »Kring land och kring haf,
»jag vida har färdats; men alltid jag hörde
»blott Åsarnes loftal. Åt Magteroe så
»de offra, att sjelfva de offer få.
»Dock undra de goda och visa på jorden,
»om Frigga är, likasom Balder, bestämd
»till döden; ty då hon ej nämnes i Norden,
»af Asar, hur skulle hon väl blifva nämd,
»sen ingen förnummit den Mägtigas hämd?»
Nu rodnade hastigt den höga Frigga;
men pannan blef dyster. Kring solen plär ligga
ett moln utaf purpur, hvars öfversta kant
dr nattfärgad; så den gudomligas änne
förmörkades. Lögnbudet trodde hon sannt,
dock segrade stolthet på vreden hos henne.
Den magtlystna Fulla slog händer ihop,
med harmfulla blickar och vefulla rop:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
