Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
som knappast törs röra vid solstrålens banér,
till barmen än föll, och än tycktes den fly.
Mer lätt än en vårvind, som aldrig får stanna,
dess luftiga fjäderhamn vaggade jemt
omkring hennes breda, belockade panna.
Kring svan hvita halsen, der vällusten stämt
sitt möte med kärleken, Brysing tycks glimma,
lik dalarnes perlor i morgonens timma,
då fjärtarna börjat sitt fladdrande skämt
På rundade handleden gick hon att sätta,
de gullband, som dvergsnät så fina och nätta.
På fötterna små tog hon perisatta skor,
som fjunet på ängblomman tunna och lätta.
Så gick nu behagens och skönhetens mor.
Beställsama Undergudinnorna trippa,
och brådtom har Gerseme, brådtom har Hnoss.
För gullskifvans spegel, vid perlljusens bloss,
de snöhuden olja, och gullocken klippa.
Här Sjofn utaf vårblommor knöt sig en krans,
så skön, fastän glitter i honom ej fanns.
Der Lofn, helt beställsam, en lifkjortel prydde
med rosor: så listigt hon taggarne sydde,
att knappt de bemärktes. Men Gefion med harm,
på afstånd, det såg. Omkring jungfrulig midja
hon gullgördel knöt. Sin beslöjade barm
hon prydt med en lilja. — Se, smärt som en vidja,
sprang Snottra. En fladdrande slöja hon bar:
den skiftade färg liksom regnbåges ränder;
och tyst i ett hörn, satt den tankfulla Var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
