Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
En armring, som fullmånes skifva så klar,
hon uppmärksam vände i svanhvita händer.
Nu gullbänkar putsas, nu bredas, till slut,
på högsäten perlsydda hyenden ut
Då höres ett rop uti höghvälfda salen:
»Hvad dån! Hvilket häststamp i liljedalen!
»Se, Valfader stiger från Slejpner i hast!
»Se, Frigga sitt hökspann på borggården hejdar!»
Strax Freja går ut Med ett ögonkast,
den mägtige Odén hon genast befejdar.
Han studsar. — En nick henne Frigga nu ger.
Förtjuserskans klädsel hon misstänksam ser;
dock måste hon hemligt åt sveket sig gläda.
I guldbonad sal redan gästerna träda:
till välføgnadsyppiga bordet de gå.
Emellan de höga Gudinnorna två,
sig Valfader sätter. Han sneglar så kärligt
på Freja, och tömmer, allt mera begärligt,
det glödande vinet från urljusets land.
När stjernlika bägarn till munnen han förde,
han Vanadis rundade armar ibland,
med vecket af himmelsblå manteln berörde;
då flög der en eld, som af Surturs svärd»
när himmel och jord det i Ragnarök tänder,
så flög der en eld genom Valfaders länder,
ooh lågan sig spred genom hela vår verld.
Omsider, när måltiden sluta man skulle,
kom Hugin, den verldstidningsbringarn, med fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
