- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Första bandet. Sednare delen /
512

(1866) [MARC] Author: Pehr Henrik Ling With: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

542

till hämd; och han går öfver hafsmarken blå
De Landvättar fly för hans hotande drakar 36).
Han nalkas, han nalkas! Så Nagelfar skall
i lågor en gång öfver verldsböljan gunga.
Han nalkas, och Hafsgudens döttrar de sjunga,
så dystert som Yala om Magternes fall.

Slutanmärkning.

Bilderna i myten om Loke, det ondas princip, hafva vi något berört i
slutanmärkn. vid 9 sången. Om hans identitet med Utgarda Loke är taladt i
den derpå följande. Här böra vi något närmare undersöka huruvida den
mytiske Loke verkligen är en sinnebild af tiden, såsom alla mytologer hittills
trott, emedan en forblandning af Asalärans sinnebilder och de fornnordiske gjort
det mindre lätt att urskilja Åsarnes Loke från Jo tar nes Loge (lågan, elden).

Loke kallas den listige Alfen i Fjols vinns sång, v. 35. Han nämnes
ingenstädes som gud; men umgicks med gudarna, likasom uppenbarelseboken, 12 kap.,
säger att de onda änglarne voro t Unden, d. v. s. det onda måste vara till så
väl som det goda. Loke är derföre icke nämd såsom någon serskild rådande
magt; det onda kan icke framträda såsom en sjelfständig princip i lifvet,
emedan det icke kan tänkas handlande utom lifvet, och lifvet sjelft, gudomlighetens
uttryck, icke heller kan tänkas såsom ett ondt. Mythen om Loke, hafva vi förut
sagt, har en djupare etisk idé till grund; men den har äfven sin motsvarighet i
den yttre naturen, och i detta fall tror jag Loke föreställde den förstörande
principen i luften. Derför het han äfven Loptr, som hos Isländarne ännu i dag
betyder luft. Han var icke eldens sinnebild, säger jag; ty det var Loge. Men
denne sistnämde tillhörde en Jotunisk myt och icke en Asiatisk, (ehuru desse blefvo
omsider mera beslägtade), hvarföre också Utgardaförsten kallas Loke, men borde
utan tvifvel hetat Loge (se slutanmärkn. till 10:de sången). Att Asalärans
demon, den mytiske Loke, såsom vi redan yttrat, betyder luften i motsats till dess
närande princip, finnes äfven af hans tre barn; ty Fenrisulfven är en sinnebild
af det menliga i elden. Midgårdsormen afbildar vattnets, och Hel jordens
hemliga, förstörande egenheter. Derföre låg Midgårdsormen bunden omkring hela
jorden, ty man trodde att hafvet omgaf henne på alla håll: derföre var Hel
dödsgudinna; ty allt förmultnar i jorden.

20) Förfädren trodde att landets skyddsandar blefvo bortskrämde, om
fiendtliga skepp, med fruktansvärda bilder, drakar m. m. i förstammen; nalkades
kusterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:02:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lphsamlarb/1s/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free