Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
Men hastigt han AsiaBrage befaller,
att Skidbladner vakta, och neder han slår
för ögat sin gullhjelms försilfrade galler,
och hemligt till Beldegg pä draken han går.
Ren skurar af pilar och slungstenar smattra;
de hafsskummet hvita med blodstrimmor vattra.
Men ingen Valkyrja på fraggande häst,
der kom till den mannaförödande striden,
att bjuda de tappre hos Gudar till gäst;
ty, likasom förr under gyllene tiden,
den mägtige Odén i Valhall nu satt
helt obekymrad om jordiska tingen.
I Vanadis lönnrum, hvar dag och hvar natt,
hans spejare sofvo, med näbb under vingen.
Dock sjelf, fastän dold för hvar dödligs blick,
i Gevär den vises lånade skepnad,
den härliga Vanadis stolt och beväpnad,
vid Hother, sin gunstling, beskyddande gick.
Han svängde sitt trollsvärd i senstarka händer.
Lik alträd, som fostras på vidöppna stränder
af stormen, och vänjas att träda alltjemt
i sqvalpande vågor, så Hother bestämdt
sin fot uppå nedsänkta relingen ställde,
der hafsvattnet frusade, uppspädt med blod.
Han Mimringssvärdet hof opp, och han fällde
hvaren, som på närmaste sjödrake stod.
Ej räds han för stenkast, ej räds han för pilar,
beskyddad af brynjan, som på sig han bär;
ty Vanadis hemliga gåfva den är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
