Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Mot honom den ljuslette Beldegg nu ilar.
De ord icke tala. Blott slagsvärdens ljud
emellan dem bära de trottsiga bud;
hvad dessa nu tala, det är icke sqvaller.
Så möta två jemnstarka björnar hvarann:
den ena den andra besegra ej kan,
tills slutligen en vid den andre faller.
Men AsiaOden i Beldeggs fjät
gick skyddande. Hother förmärkte ej det;
ty anletet gömdes af gullhjelmens galler.
Mot strändernas refvel, mot klippornas vägg
kring ishafvet, vågorna sqvalpa beständigt;
så svärdshuggen smattra mot sköld och root egg,
än riktade blindvis, än slugt och behändigt.
Se, gnistor och stålflingor flyga omkring,
som snöflock i stormarnes kämparing;
som dessa de ökas, som dessa de saktas.
Men Beldegg nu känner, för första gång,
sin klinga så tung, och sin brynja så trång;
ty klinga och brynja af Mimring föraktas.
Dock AsiaOden med gudalik köld
den ljuslette följde; och liksom en sköld,
med Valfaders gåfva, den runmärkte ringen,
som allting förmådde, men märktes af ingen,
han sonen betäckte, vid MimringB hot;
så örn plägar gömma de små under vingen.
Då hviskade Freja inom sig med knot:
»Den ringen, likt Vidblains skyddande vakter,
»vår fiende värnar.» — Men fadren nu tog
sin Beldegg vid arm: »Af odödlige Magter
»din fiende skyddas. Jag röner det nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
