Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
NITTONDE SÅNGEN.
Sä Åsarnes undergång blifvit bestämd,
så lyckades öfvergudinnornas hämd.
Men Vanadis, genast vid sjöslagets ände,
med Snotra ett bud till Hlodynja sände.
Hon hörde, med hämdens förtjusning, derpå,
och hviskade stolt, i sitt hjerta, de orden:
»Ha, Magter! Jag hämnat min ära i Norden.
»Det urgamla Asgård snart faller också.
»Dock fruktar mitt hjerta för Odén den store.
»Om också min seger än tvetydig vore,
»må Hugin och Munin dock sändas hem!»
Så tänkt; och det budet till Folkvang hon sänder.
Den härliga Freja, med snöhvita händer
på rygg och på hufvuden smeker nu dem,
och strax ur sitt lönnrum dem flyga hon låter.
De svindlande irra, i ring efter ring,
till glada Valhalla och jorden, och åter
till Valhall, berättande tusende ting,
för mägtige Odén, om Hunner och Göther.
Den ilande vingen dock utmattad föll,
förrinnan de spejat kring nejden, der Hother
med Åsarne stridde, och segren behöll;
och innan de hunnit till Asgård det gamla,
der stridslystne Vaner sig börjat församla.
Förminskadt blef höstsolens dagliga tåg:
ling L 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
