Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
det dagligen växande ryktet man tror.
Det hann ock till hersklystne AsiaUller,
som hjertligen gladdes. Men tystnad och sorg
blott rådde i Beldeggs konungaborg;
ty Diar och kämpar på vanäran tänkte
af striden. Som mosslupet berg, här och der,
på våtaste fläckarna skimra plär
mot solen; så blodiga sköldarna blänkte.
Men Diar och kämpar dem vemodigt sänkte.
Dock djupast var AsaThors blygsel qch harm.
Han suckade: »Valhall oss alla förskjutit;
»ty fridsed vi svurit, och den ha vi brutit.
»Ha! Derföre kunde en yngliogaarm
»besegra mig. Vekligt för honom jag flydde,
»då, trottsig, jag Gudarne sjelfva ej lydde.
Så qved han. Men fadren, med lugn i sitt bröst,
och styrkt utaf Hermoder, qvad denna tröst:
»Se, Nornan ej fäller
»sin herrskarestaf,
»och trött hon ej blifver;
»hvad derpå hon skrifver,
»det gäller, det gäller!
»En runa deraf
»ej Gudar förmå
»alt utplåna, eller
»att teckna derpå.
»Den hugfasta Tärna
»ej slumrar en blink.
»Hon träder med foten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
