Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
I vällust försänkt, gaf han Frejas namn
St tärnan den sköna, som sof vid hans famn.
Sin hofgård han äfven lät Asahem kalla,
och borgen het Asgård. Det höga Valhalla
han trottsade. Ofta han skröt ock deraf.
Fast loford och skatter till honom man gaf;
dock kunde hans hersklystna sinne ej mättas.
En dag sin gullbetslade Slejpner han red —
allt namngaf han blott efter Gudarnes sed.
—-Af illsluge Allvis han nyss hört berättas
om Jotlands Hoberg: »En Jätte så rik 7)
»der bodde; han vore den öfverdrott lik.»
Och dit vill den qelfnämde Odén nu fara;
på isarnes långbrygga bäst det tycks vara.
När Jätten nu såg denna sjelfbjudne gäst,
han rosade mycket hans vindsnabba häst.
Men sjelfnämde Odén, jemt retbar till sinnes,
bröt ut: »Ej hans like i Jotunhem finnes.»
Vred lät nu den Jätte sin häst leda fram:
»Din stortalighet skall dig komma på skam.
»Min ättfar var Hrugner. Hans bragd du väl minnes?
»Jag sjelf icke deltog i Jättarnes strid
»med Asiahären; ty nyss jag tillbaka
»från ströftåg har kommit. Men ännu är tid,
»att liksom min ättfader, stenklubban skaka.»
Den sjelfnämde Odén ej hörde hans hot.
Han sporrat sin Slejpner, hvars gullsmidda fot
t) Om den rike Hobergøjätten (Hobergsgubben), hvilken bodde i Hoberget
på Gottland, talar folksägnen ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
