Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
»Pä Jotland i Hoberget ligger min sal.
»En ättling är jag utaf Hrugner den hårde,
»hvars namn blef mig gifvet.» — Der svarades så
af AsaThor: »Noga ditt ättnamn du vårde;
»ty dyr kan den gästbjudning bli dig ändå.» —
»Ej äran är stor,» spde rusige Jätten,
»att dräpa en vapenlös. Asiaätten
»jag dåraktigt trodde om ära och kraft;
»jag annars med mig väl min stenklubba haft.
»En niding är du, jag det öppet förklarar,
»om vapenlös främling du förr ville slå,
»än ärligt med mig uti envige gå.»
Sig AsaThor hejdar och visligt han svarar:
»En tvekamp med dig skulle vara mig kär;
»men fridsed jag svurit, och svärd jag ej drager,
»förrn AsiaOden tillbaka är.
»Din utmaning likväl jag nu emottager *).»
Tillbaka red Jätten. Och glädjen var stor
hos Jättar och Jotar, att AsaThor
till envig han manat Snart ryktet sig spridde
om Jättens seger, långt förrän han stridde.
I Norden så hejdades striden, fast snart
af oblida Magter förnyad den vardt;
vildt rasar en björn, sen han legat i dvala.
Men bragdkära Saga derom nu vill tala.
Besegrad var Hother af Beldegg. Men vred
8) De usla tillsatser, som d. y. Eddan har i berättelsen om Thors envig
med Hrangner, hafva gifvit anledning att här låta en historisk Hrungner
framträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
