Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
TJUGONDE SÅNGEN.
1 Norden var strid. Och i molnklädd sorg
gick Sol öfver Asgårds högtornade borg,
hvar morgon; ty stolt, från förskansade läger,
höghjelmade Vaner, med roflystnad, se
åt kringrända staden. Nu Höfdingar tre
i gulltältet språka, och en af dem säger:
»Ja länge har lefvat; och minnes den strid,
»vi förde med Asar, i Fridulfers tid.
»Med byte och ära tillbaka vi gingo.
»Som gisslan, vid fredsslutet, Åsarne fingo,
»just en af min ätt, och man säger, att Njord
»han kallas bland Asar. Den striden var bård
»och nu, vi en stad icke kunnat taga,
»som styres af splitet, och värnas af svaga 1»
Då svarade honom den andre: »Hvar stund
»vår svaghet vi röja. Från Åsars förbund
»förgäfves vi lockat de tappre Alaner.
»Förgäfves vi nedlaggt de grymma Kasaner,
»som tänkte att undsätta Asgård. Jag tror,
»att nöden i staden är icke så stor,
»att splitet och svartsjukan der icke råda
»emellan de bröder och Härdrottar båda,
»som ryktet berättat.» — Nu suckade tungt
den mångvise Qvaser; men framsteg, helt lugnt,
l) Om striden mellan de historiske Vaner och Asar, se Ynglingasagan, och
vidare i slntanmärkn. vid 26:te sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
