Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
»De sjelfve af dårskapen slutligen lärdes
»att ledsna vid dårskapen. — Redan förbi
»ar vådan. Men begge, att hämnade bli,
»till enväldet fika. — Se, nu har jag skildrat
»mitt öde. Har detta er dom ej förmildrat?
»Beklagansvärdare är jag än J!
»Min ätt är förspridd i den vida verlden,
»min make förlorad på långväga färden!
»Befläckad af tadlet, förtryckt genom våld,
»jag mer än slafvinnan, som blifvit försåld,
»i träldom är bunden, och alla dock ropa,
»att jag kunde frälsa dem allihopa.
»Välan! Jag skall visa för dessa min kraft,
»och modigt för Vanornas slagsvärd falla,
»att utaf min make, i höga Valhalla,
»förtäljas det må hvilken maka han haft.
»Och häfden en dag skall det vitsordet bära,
»att jag både lefvat och dött med ära.»
Så Fjorguen den sköna. Bland qvinnornas hop
försvann både knotets och lidandets rop.
Men Fjorguen den sköna, försakad af alla,
lät bröderna Vile och Ve genast kalla
inför sig, med kämpar, i gyllene sal.
Hon sade: »Det är ej mitt öde och qval,
»som här jag vill tolka. Men Asgård det gäller.
»Och mig, som dess yppersta dotter, jag ställer
»för eder, att J måtten höra mitt råd,
»sen Gudar oss neka sitt skydd och sin nåd.
»Förgäfves mot fiendens skaror vi strida,
»förgäfves de spejare blicka så vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
