Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
»från fastet. Förbundshärar synas ej mer!
»Så odlarn mot molntäckta himmelen ser,
»och gäckas i hoppet; ty molnet ej gifver
»en droppe, och vårstormen fjärran det drifver.
»Men minnens, J bröder! Vår olycka först
»af eder bereddes. Ert ansvar är störst.
»Att rädda vårt land, jag som offer mig gifvit
»åt er; men de Gudar förtörnade blifvit.
»J kännen min oskuld. Vid den jag besvär
»er begge, — vid den, inför Gudar mig hören,
»och rädden vårt land, vår stad och vår här!
»Om inom fem dagar ett utfall J gören,
»och föda till hungrande värnlösa fören,
»om Asgård J rädden, och, inom ett år,
»jag sjelf från min make ej tidningar får;
»då skall jag mig sjelf såsom maka lemna
Ȍt en af er begge. Och Diar och folk
»af eder den tappraste dertill må nämna!
»Gån! Lydén mitt ord, såsom Åsarnes tolk,
»att Gudarne ännu er måtte benåda.»
Hon slöt och hon bortgick. Men bröderna båda
till altaret gingo i samma stund,
och mellan sig gjorde ett heligt förbund:
»Odödlige magter! För eder vi svärja
»att enigt det älskade Asgård värja,
»till yttersta stund. Men när allt vi gjort,
»och fiender nedrifva murar och port,
»och J dock er blick ej på oss värdens kasta,
»då skola till Fjorguen den sköna vi hasta,
»och samfält kring henne vi sluta en krets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
