Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
»och falla vid henne, för segrarnes spets.»
Så bröderna svuro. De bjuda och mana
båd unga och gamla, på farornas bana.
Och opp både yngling och gubbe nu stod,
för Asgård det kära att gjuta sitt blod.
Då kom der en spejare fram och han sade:
»I Vanernas läger stor rörelse syns,
»och stormen måhända i afton begyns.»
De höfdingar hörde hans tidning så glade,
och mången kämpe, fast sårad och blek,
sig gladde åt Hildurs förnyade lek 8).
Och natten var dyster, och himlen var mulen,
det blåste en nordanvind fuktig och kulen;
hvar stjerna sig rädd bakom snöväggen ställt.
Då såg man i Asgård från nejderna flyga
små bloss, som i husen sig hvirflande smyga,
likt vätteljus små, när från ängar och fält
sig desse för stormilen korsande slingra
och åter försvinna. Det sällsynta sken
man märkte i staden, och hvar och en
förskräcktes. Men folket sig strax måste skingra;
ty vårdmännen ropte från mur och från torn:
»De Vaner oss nalkas!» — Ej ljudet af horn,
ej buller af folk nedom muren man hörde;
ty Vanerna tyste och listigt sig rörde
som ulf, när han spejar. Beredande allt,
hvad Qvaser den vise dem hade befallt,
de framföra flakar, de speja hvar remna,
som kunde beskydd eller fotfäste lemna.
«) Striden kallas Hildars lek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
