Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
Det regnar ett haf ur den öppnade sky! —
Ren elden förskräckt i ett rökmoln sig bäddar,
med ogenomskinliga, blodröda bräddar;
det simmar sä dystert som eldhjulens dam,
när AukaThor far öfver luftheden fram.
Än åter och åter der uppstår en flamma.
Än bäddar sig åter, uppöfver densamma
en mångrundad rökstod, så dyster och blå;
och eldflingor derur som stjerneskott gå.
Se! Elden och störtregnet bröstgänges strida.
De hindra hvarann att förödelse sprida.
Af vrede man vattnet nu fräsa hör.
Sin fot uppå Eldförstens hjessa det sätter:
han bleknar som norrsken i töckniga nätter;
han pustar och svettas och småningom dör!
Så Fenrer blef bunden i osynlig fjetter.
Snart tystnade ropen; men tystnan var vild!
Sitt dödslakan falaskan småningom lade
på halfbrända block af mång afgudabild.
Det smällde i dem, såsom legat de hade
i dödskamp, och ropat på mord och på brand!
Det mörknar allt mer. Men på murarnes rand
står Qvaser den vise med halfva sin skara.
Ej mer de belägrade kunna försvara
sin plats; och dem svärdet vill falla ur hand!
Det mörknar än mera. Der utanom muren
är mörkt som i griften: ty redan har skuren
släckt ut alla bloss. De belägrandes i]ät
blott ledas af ljusglimt, som murarnes remna
ses sparsamt från glimmande askhögar lemna;
men snart för de famlande slocknar ock det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
