Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
TJUGUFÖRSTA SÅNGEN.
Fem vårar bekransat den heliga jorden,
sen Åsarne drogo från fjällstängda Norden.
Tre vårar ren, Åsarnes Öfverdrott,
med Qvaser den vise, bland folkslagen gått,
att lara sig främmande visdom och seder;
så biet i fjärran sin gullskatt bereder.
Mer nyhets än visdomsbegärlig dock var
den sköna Fjorguen. Om Norden hon har
ren Diarne forskat. Med redliga sinnen,
de skildrade Nordlandens härliga minnen.
Men AsiaLoke den svaga bedrog:
»Förträfflig är Norden, det veta vi nog.
»Sju vintrar, vi björnarnas gästvänner voro,
»sju somrar, vi lustigt bland fjällulfvar foro.» —
Mot öfverasynjan så listigt han log:
»Jag vet ock en tidning, fast ej af de bäste*
»I Noreg vår öfverdrott varit. Der vanns
»af Säming en maka, och der äfven fanns
»en öfverasynja»...
Sitt öga han fäste
på Fjorguen, hvars svartsjuka yttrade sig:
»Ha! Skade der var. Hon då hämnas på mig!
»Du tiger? — Men ögat dock tydligen talar.
»Min medälskarinna i Sigtunas salar
»då herrskar? Och jag skulle magtlös der gå?
»Nej, aldrig!» — Men Lopter han hviskade så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
