Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
»Hon herrskar ej sjelf. Genom sönerna fyra,
»förstår hon att hemligt vår öfverdrott styra.
»Snart Vidar och Sigurlam höja han lär,
»likt Säming. Och Yngve nu öfverdrott är.»
Så dessa. Då kommo till Asgård det gamla
tolf Nordbor. Sig nyfikne Asar församla
omkring dem; men Vifel och Veset gå fram
och tala: »Hell, Asiaöfverdrotts maka!
»Din lott är den största bland jordföddes stam;
»dock må du ej Nordsöners offer försaka!
»Se, nordiska Konungars samfälta ord
»vi lydt. Denna gullringbesmyckade stöden
»de sände, att tolka för AsiaOden,
»hur saknad och vördad han är i vår Nord
»Vi stöden för öfverasynjan här ställa;
»ett offer åt maken för makan må gälla!»
Förbländad af bilden, som okonstladt gjord,
dock blänkte af dyrbara stenar och ringar,
den sköna Fjorguen förgäfves sig tvingar
till sansning och lugn: hon dock röjer sig snart
med låter och uttryck. Vår Nord henne vardt
ej mer så förfärlig. Med dagliga fester,
hon slutligen tröttar de långväga gäster.
Tyst suckar ren Vifel skön Eymers namn;
tyst Veset ren längtar till Eysas famn.
1) Saxo säger att Nordens konungar läto göra en gyllene bildstod åt (den
hist) Odén, för att betyga honom sin vördnad, och skickade densamma till
honom i Bysanz. Att detta namn blifvit förvexladt med Asgård, se slutanmärkn.
vid 25 sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
