Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Snart Lopter spred ut, att den öfverdrott sedan
fick hela sin kraft och sin visdom deraf;
och folket det trodde. — Nu rustades redan
till utvandringsfärden, så nätter som dar.
Till sömn eller hvila man rast sig ej gifver;
af Lopter och Häner belogs denna ifver.
Sjelf Fjorguen den sköna outtröttlig var,
att vårda den gullringbesmyckade stöden,
som Norddrottar sände till AsiaOden.
Det sista offret man höll, och dess gille
var liksom ett graföl. Från aflägsen ort
de närmare stammar en valfart nu gjort.
För sista gången besöka de ville
det urgamla Asgård. De ^ ville också
till fränderna sluta sig. Dystert och stilla
var allt. Och kring nejden blott då och då
en lur sina samlingsbud långsamt hörs drilla,
en sköldklang, från härmännen, saktelig gå.
I ögonen hejdade tårar ses tindra,
som töperlor små, under kyligan höst.
De gamle, som mödor och år månde hindra
att följa med barnen, sin blick och sin röst
till himmelen höjde, när tåget begyntes;
en sorgelig likfärd för alla det syntes.
De äldsta härmänner trädde nu fram,
att ordna sin underlydande stam.
Ett sorlande, doft som bland aflägsna tallar,
medelst stå öfver naturgudarna. I öfrigt får jag hänvisa Läsaren till Kännes
utlåtande öfver denna myt, samt orden brunn, öga m. m. sidorna 68 och 640
af hans Pantheum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
