Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
Hon yrade; våldsamt hon lederna rörde;
på gullstickadt hyende henne man förde.
Allt teg nu. Men strax, som ett återskall
från klippa till klippa af åskvagnen dallrar,
så ryktet, på en gång, bland härarna sqvallrar
om Gautes och Siges och Beldeggs fall.
Snart Asiaöfverdrott kommer tillbaka.
Mot honom då rusar hans dödsbleka maka:
»Om Siges och Ijuslette Beldeggs mord
»och Gautes död, du ej velat förtälja
»ett ord, att den tidningen skulle mig qvälja,
»som gam hackar rofvet.» — Sitt öga mot jord
slog AsiaOden, och blott dessa ord:
»Är Sige ock död *..?» bröto fram ur hans hjerta. —
»Jag spådde det ren, då haüs svågrar jag såg;
»de voro som hafvets än hejdade våg.» —
Men Fjorguen den sköna, mer vild i sin smärta,
brast ut: »Denne främling kan säga dig allt.
»Men torrt är ditt öga, ditt hjerta är kallt.
»O, ve mig olyckliga? Tröst jag q-finner.
»Min gråt är förspild: den med stormarna far!
»Ej ord eller blick ger min make till svar!
»Vänd om! O, vänd om! Förrn de skogsmän, deroppe
»i nordfjällen, sugit ur hjertat hvar droppe.
»Der kärlek är is, och all vänskap är snö.
»Vänd om! — Hela hären till hemtåg är redo;
»den vill ej som örn för en drake dö,
»den ångrar att ej vi mot Latierna stredo.»
Kring hären den klagandes verop sig spredo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
