Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Der hördes ock knot. Uppå enslig strand,
af långsamt rullande vågor ibland
hörs oredigt dön, medan nordanvinden,
så .stinn uti öga och flussig i kinden,
på Vingarna rör; fast han flyga ej vill.
Sjelf Asiaöfverdrott teg ännu still,
och hemligt till vandraren Skyde sig vände:
»Du mycket berättat, säg ock, om du kände
»den kindfagre Sigurlam. Säg, om du sport
»hans öde?» — »Jo,» svarade Skyde med ära,
»till Qvenernas Kung honom Gudarne gjort.
»Han önskade famna sin far, och helt nära
»hans rike här ligger. Jag hört att hans far,
»med bröder och son, honom skickat har
»en helsning från Asgård — ty hitåt de drogo,
»när vägen mot Nord de med flyttfogeln togo.»
Med ljungande blick och med åskande röst,
då talade AsiaOden till hären:
»Er saknad är rättvis, och mig gifver tröst
»hvar suck, J de fallne, som dödsoffer, bären.
»Nog länge jag ensam har burit min sorg.
»Vi lemnade Asgårds högtornade borg;
»jag trodde den bördan var nog för ert hjerta.
»Jag ville er skona, tills målet vi nått.
»Nu Sige också till Valhalla har gått
»Och nu J belönen mitt mod och min smärta
»med trötts? Och J höjen mot mig edert knot,
»och snyften vid qvinnors förföriska jemmer,
»som knarren med gräshoppan qvällsången stämmer.
»Tron J, att jag fruktar de vekligas hot,
»dem skymten af sjelfdigtad olycka skrämmer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
