Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
»som Lopter bar stulit?» —• Då svarade denne:
»Mig Dvergen beljugit. Din hämd ban ock känne!» —
Sen svor ban vid svärdet, så oskuldsfull,
att han icke hade det gullet Och eden
af Häner bekräftades. Thjasse dertill
sig yttrade: »Er jag ej misstänka vill
»Ert lynne jag känner.» — Sä mildrades vreden
hos Thjasse, som böter för dragarne fick,
och bort med hjorden och Resarne gick.
Men Fjorguen den sköna, med klappande hjerta,
det stadsbullret hört Hon förglömde den smärta,
som nyss henne qvalde för sönernas död.
Hon kände aüeøast sin fara och nöd:
»Ve, mig som ej vägrat min make att följa 1
»När Jättar häp möta, hur skola de då,
»mot oss på de rysliga snöfjällen gå,
»der de uti björnarnes hiden sig dölja?
»Och nu har min make ju lemnat mig!
»Allena med Skyde, på obanad stig,
»ban vandrar. Om ensam af Jättar ban mötes,
»hur skulle mot dem han väl värna sig?
»Jag hoppet vill famna, men evigt jag stötes
»af hoppet tillbaka i afgrundar ned!»
Så qved hon. Af Lopter allt mera hon skrämdes.
Mot Qällstängda Norden, drog hären, den led,
som först utaf AsiaOden bestämdes.
Och när så, en tid, på sin bana de gått,
kom Skyde dertill jemte AsiaOden;
ty svennetjenst Skyde hos honom nu fått —
Kort hvila man tog, liksom ebb efter floden.
Och tåget gick raskt emot Sigtuna hän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
