- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Första bandet. Sednare delen /
642

(1866) [MARC] Author: Pehr Henrik Ling With: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

642

’af Vingolfs Gudinnor J namn nu baren.’
»Så ropa! Gå sedan, i Drömalfers hamn
»till hvarje Asynja, och hviska dess namn! —»
Så Frigga. Och strax hennes höga befallning
blef utförd. Och ryktet kring stad och land
det utskrek; så sqvallrar, vid ringaste svallning,
en våg med en ann, kring den hela strand.

Omsider nu Valbergsfesten månd nalkas.
Kring Sigtuna andades frihet och fröjd.
Mång lusteldar tändas på berg och på höjd,
der svenner och tärnor än dansa, än skaikas ®).
När höga Hlodynja det hade försport,
bon tänkte: »Mitt namn uti Norden är stort.

0) Folkfester visa ofta en frändskap mellan vidtåtskilda stammar, hvilken
språkförändringar dölja, och Valborgsmessohögtid hos Uppsvearna är i hela
Sverge dem egen, och har troligen sin början i ett hedniskt bruk att fira den
inträdande våren och vikingafärdens början. I slntanm. vid 7:de sången har jag
yttrat, att Valborgsfesten kunde vara en lemning efter den 3:dje stora årsfesten,
som våra fäder höllo i Upsala. Att den påföljande dagen i Maj firas med
väl-lefnad, har nära gemenskap härmed; och uttrycket driclca merg i benen, hvilket
ännu brukas vid denna fest, hänsyftar föinodligen på de förestående vikingamödor
och strider, fast detta begrepp kanske omsider öfverflyttades på odlarens
tillstun-dandc tunga arbete. Jag tror icke att något katolskt helgon funnits vid namn
Valborg; men detta namn, som dock till sitt ursprung är Nordiskt, kan hafva
blifvit af munkarne in passad t på den gamla Nordiska benämningen af denna
fest, som troligen var Val bergs festen, emedan då, liksom nu, eldar antändes på
de högsta bergen (Valhalls bergen, ättestuporne) eller af V ale, som hämnades
Balders död (d. v.j s. återbragte ljuset), eller rättare af Valhall: gudaborgen.
Tyskarne fira ännn Valborgsmessoafton och kalla den Valpurgisnacht, hvilket ord
säkerligen är, liksom Ascipurgium cl v. s. Asgård, en latinsk förvridning af vårt
Valhall (Valpurgium), ty hall betyder också borg eller gård. Att de med dessa
eldar trott sig kunna fördrifva trollpackor m. m., är en tydning, som Uppsvear
icke gifva åt denna fest; men nordbon har i allmänhet trott att eld vore det
bästa skyddsmedel mot onda väsenden; en föreställning, härledd af urfadernas
mytliira. I Prof. Finn Magnusens afhandling öfver 2:ne nordiska folkfester
säges att äfven på en viss trakt af Norge firas en eldfest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:02:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lphsamlarb/1s/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free