Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
»Pà högbygda Hlidskjalf jag ej vågat träda;
»dock skulle mitt hämdlystna sinne det gläda,
»att se ner i Norden.» — Med vindilens fart,
i hökbespänd karm hon till Valaskjalf ilar.
På trappan, hvars grund vid en solrand sig hvilar,
hon gick några steg. Men hon svindlade snart,
då kring sig hon såg, och hon strax måste stanna.
Hon lade sin snöhand för skönlockig panna:
»Ha, Odén! För dig är det högsätet blott;
»det röner jag nu. Och de ord äro sanna,
»att dit ingen Gud ännu ostraffad gått.
»Ja, Frej! Än i Ragnarök måste du plikta
»för denna förmätenhet. — Darrande svigta
»mig knäna! Men innan mig Odén här ser,
»jag åter vill skynda till stjernrymden ner.» —
Hon ämnade nedgå. Men se, i detsamma,
förbi hennes ögon det for som en flamma!
Allt detta en glimt af den gullbrynja var,
som strålar kring Gudars och menniskors far.
Förskräckt står Hlodynja. Hon andan vill hämta;
men höghvälfda bröstet begynner att flämta.
Hon önskar att tala; hon tala ej kan.
Blek ser hon på maken; då utbrister han:
»Din herrskarefåfänga åter sig röjde.
»På nytt du dig öfvat i ränkefull bragd,
»när du till vår ära Asynjorna höjde.
»För din skull den Balder på bålet blef lagd,
»förgäfves af dig och all verlden begråten!
»För din skull den ljuslette Beldegg föll,
»förgäfves hans fader fridseden höll.
»Nu åter mot Asar du rigtar försåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
