Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
AsiaOden nu stiger
in till dem. En hvar af de älskande tiger.
Helt vänligt till Hejdi han yttrar sig då:
»Vid Freja den härliga, säga du må,
»om du åt min son ger din hand och ditt hjerta.
»Han köpt dem med nio års trohet och smärta.» —
Till sidan tog Hejdi ett långsamt steg.
Hon rodnande sänkte sitt lockiga änne
och ämnade tala; men ännu hon teg.
Den lågande Sigurlam såg uppå henne,
den ena och andra der stod som en bild.
Men fader hans talte till Hejdi så mild:
»Säg, är det ett Ja, som på läpparna sväfvar?
»Jag ser, att det, liksom en Ljusalf, bäfvar
»för jordskenet.» — Rosendeläpparna
den blyga då rörde, och hviskade: »Ja!»
Och hand uti hand den öfverdrott lade.
De älskande tego. Men mycket dock sade
de brinnande kyssar på öga och mund.
Små Ljusalfer gladdes åt detta förbund.
Den härliga rustning, af fadren förvarad,
tog Sigurlam åter, och liksom förklarad,
han gick in i laget, der fästölet blef
besörjdt. Sina öden han höfviskt beskref.
När trofasta Skade han nämna skulle,
då hviskade han, likt en smekande vind.
Han visste, att öfverasynjans kind
vardt röd som en blodbestänkt offerkulle,
när Skade blef nämd. — Detta gille var stort,
och vida blef Sigurlams äfventyr spordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
