Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
»hvars förhängen vifta;
»ty Guden, skälmsk och rädd,
»andas öfver den blomsterbädd.
—-»Nu vakna de sälla.
»Likt porlande källa,
»de sucka och glamma.
»Och ännu engång,
»vid vaktlarnes bröllopssång,
»vid rosornas doft och vid bäckarnes dån,
»de glödgas af lifvets flamma;
»fast ingen det ser,
»blott Svasads ljuflige son *),
»och tyst han ler.»
Så sjöngo små Alfer och Vätttar tillsamman;
dem fägnade dödliges glädje och gamman.
Men Sol vände åter sin gullvagn om,
och mörkret begynte. Till Sigtuna kom
den Listige Lopter från Gauthiod tillbaka.
Lik Ijettrade Loke vid Balders fall,
han framgick och talade, listig och kall:
»Hell, AsiaOden, hans ätt och hans maka!
»Hell, Diar och Disor! En helsning jag bär
»från Uller. Se, sjelf er besöka han ville,
»om gäst han ej fått i den gästfrie Hler.
»Nu bjuder han Asar till kosteligt gille.
»Han sjelf skall det gälda med vännebesök.»
Den bjudningen syntes enhvar öfverdådig.
2) Svasad eller Svasud var sommarens far. Efter honom säger d. y. Eddan
kalks det svasligt, som är ljuft och mildt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
