Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
»Läng är cn natt,
»längre äro dock två;
»jag kan svärja derpå
»Att uthärda tre,
»det kan aldrig ske.»
Sagdt, och en fargalt der skuffades fram,
den tredje var han utaf Allvises stam. .
En trynelik barklur för munnen han hade,
ett grymtande ljud fick hvart ord, som han sade.
Då ropade Lopter, med vidöppen mund;
»Ha! Gullinborsts heliga vålnad här spökarl
»Gudomlige fargalt! I Barres lund,
»omkring mig som skyddande Ljusalf, du bökar.»
Så sagdt, och han utbrast i gråt och i tjut,
och gnällde om kärlekens salighetslystnad.
Och Jättarnes fröjd i en sång brutit ut
på nytt, om ej Lopter gett tecken till tystnad,
och ropat: »Nej först vi med Ljungaren Thor
»till Gejrrödsgård följe! — Dit Loke ju for
»i Friggas falkhamn? För mig lär ej passa
»det spelet. Men här J en falkunge sen,
»med kåpa på hufvud, och ögon så hvassa,
»och puckel i kräfvan och lurfvig pä ben.» —
At utklädde falken log hvar och en:
Han bror var till Allvis. Han hoppade löjligt
på huk; ty hans läggar man hopsnört med bast;
på näsan ett bockhorn, som kroknäbb, satt fast.
Hans konstgjorda vingpar väl flaxade böjligt;
men, lindadt vid armar och händer, omöjligt
var dock att det lyfta. Nu Lopter bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
