Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
Förgäfves han pep och han skrek. — Men behändigt
han flydde till slut, lik en halfplockad örn.
Strax Lopter med löjliga låter och kläder,
ur Jotanaskaran framrusar och qväder:
»Er vallherde, AsiaGudar! har nått
olycksaliges mål, och han näfvetag fått
»i Hejdrun. Den himmelska get är väl mager,
»govännerJ men mjöd ur sin jufver hon ger
»åt alla Einherjar.» — Vid skägget han drager
det stretande kräk, och församlingen ler,
när menniskofötter man framkrypa ser
ur getskinnet. Allvises broder den lille
det var, och ej vidare krypa han ville
på fötterna fyra, när skrattet stod opp.
Men icke han sjelf kunde lyfta sin kropp;
ty alnslånga bockhornen nedtryckt hans hjessa,
och tallösa gäckspel der gjordes med dessa,
tills ut han från salen tog raskt några språng.
Strax Jättarne sjöngo sin hånfulla sång:
»Asynjor och Asar gudoraelig ära!
»De kommit att runor och visdom oss lära.»
På nytt ropte Lopter, mer löjligt förklädd:
»Ett sorgeligt lustspel jag nu ämnar börja;
»ty Fridsguden Frej för sin Gerda skall sörja.
»Se Skirner, min hejduk, han står här så rädd,
»han ej min gudomlighets trädsko får smörja;
»ty hårdt var det bud från skön Gerda han bar,
»sen ringar och slagsvärd förslösat han har.»
»Hvilket oväntadt spratt!
Ung L 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
