Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
med honom förtroligt i nejderna gå.
När tungsinte Alf med sin älskade dotter
sju dar hade glammat, den åttonde dag
till AsiaOden, i stojande lag,
han hviskade hemligt: »Bland dödliges lotter
»mitt arf blef ej ringa, men mörk var min håg,
»och aldrig den molnfria himlen jag såg
»med barnsinnets fröjd. Kanske klarnar mitt sinne,
»nar bada jag får uti stjernhafvets våg.
»Dit trängtar min ande. Ren dagen är inne,
»då lösa jag måste den ed, som jag svor
»vid offret till väldige Ljungaren Thor.
»Han gaf ju min röfvade Alfhid mig åter?
»Och honom mitt lif har jag lofvat derför,
»när tionde året förflutit. Nu låter
»ej eden mig vänta. Men villigt jag dör;
»ty offret för älskade Alfhild jag gör.»
Så sagdt. Och på svärdet han modigt sig kastar;
till glada Valhalla hans ande sig hastar.
Guldlockiga Alfhild hans bortgång begret,
hvar qväll hennes suck, som en aftonvind let.
Från blomstrande Selund till gästfrie Hler
på Hlessö, nu Åsarne droge, och der
var Säming med Thorgerd, samt Ashild och Svade,
och Rolf jemte Raudfell samt Vile och Ve,
och Vifel och Veset med makar. De hade
till Haloges högsättning kallats. — Men se,
när in uti salen kom trofasta Skade,
bröt AsiaFrigga det gästfria lag.
Hon talte till maken: »Här sitter då jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
