Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På blomstrande Selund, så lycklige voro
guldlockiga Alfhild och bragdstore Skjold.
För dem var än Åsarnes resa fördold.
Då kommo de gäster, i gyllene skrudar.
Högt vårdmänners rop deras ankomst bebudar.
Som genljudet sprides af Gjallarhorn,
när Hejmdall han väcker de helige Gudar:
från hvalfvet af Bifrost och Valhalls torn,
kring jorden det rullar; så hjerta till hjerta,
så tunga till tunga ett återskall spred
af vårdmänners utrop. Från lek och från smärta
sprang yngling och gubbe till hafsstranden ned
att se huru AsiaOden der länder.
De kysste hans mantel, de tryckte hans händer.
Från högbygda Ledre då skyndade fram
den bragdstore Skjold och ung Lejf och ung Gram,
samt guldlockig Alfhild. Ren AsiaFrigga
vid sons och vid sonsöners hjerta ses ligga.
Då vexlades tårar joller och smek,
och mycket om ättmännen taltes der sedan.
Den tungsinte Alf hade anländt redan;
föråldrad han var, liksom klippornas ek.
Men AsiaOden från konungaborgen
gick idligen, åtföljd af saknan och sorgen,
till högen, der ljuslette Beldegg låg.
Ej någon på jorden hans lidande såg.
En gärd — och af alla var detta den sista
—-han gaf åt sin älskling: en bautasten
han uppresa lät. Sjelf på denne allen
han AsiaBalders namn månde rista.
Blott bragdstore Skjold fick då och då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
