Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
»och Svartalfers anda,
»i fraggande bägarn,
»för gästerna alla»
Så listige ÅsiaLoke I salen
han ingick. Der tystnade alla, på stund,
som foglarne tystna i strålande dalen,
när dunstmoln gå opp utur elfvens grund
Och AsiaOden, att strid icke väcka,
böd Vidar den tyste ge Lopter sitt rum
i gillet. Hvar gäst ännu satt der, helt stum.
Men AsiaLoke begynte att gäcka
dem alla: »Min dyrkan har endast ett mål:
»Gudinnor och Gudar och Alfer, er skål!» —
Nu AsiaBrage, som hade i minne
sitt felsteg hos Uller, med fredligt sinne,
böd Lopter båd rustning och gullsadlad häst,
om skona han ville den värd och hvar gäst.
Då blef han begabbad af AsiaLoke.
Än sökte de milde, än sökte de kloke
att hånaren tysta; men fåfängt det var.
Som träskets förpestade dimstod sig öker
ju mer man dess giftbotten stocka försöker,
så steg ock hans illska; blott mördande svar
han gaf. Snart der tystnade en och hvar.
Som härjarn, när tusentals slagna ses ligga
omkring honom, så af sin seger han yfs.
Sjelf AsiaOden och Freja och Frigga
han smädar. Och hofsamhetsskölden nu klyfs
af skändlystnans svärd, och hans ilska den stiger.
Förgäfves man talar, förgäfves man tiger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
