Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
så stilla framgår eo glittrande elf,
och solar sin bölja, i blomrika dalen.
Här Elder och Fimanfeng passade opp.
Som vinden hvaren af de tjenare lopp,
att gillet bestyra. Dem rosade alla,
tills en för den listige Lopter sågs falla.
Då skakade Åsarne sköldar och spjut.
Men Lopter blott hånlog och ropade ut:
»J fridsed ju svurit? Ej räds jag er vrede.
»Jag dödat en träl. Skulle straffad jag bli
»af AsiaDiar? — Ha! Hämnadens J
»på Sige, er bror, då han mördade Brede?»...
Djup tystnad der blef; fast den varade kort.
Snart bullret tog till. Fridsförstöraren bort
till skogs måste flykta. Nu AsiaOden,
fast häftigt inom honom lågade bloden,
böd tystnad och frid. När en flod bryter opp,
mång isflingor brusa i hvirflande lopp.
Förgäfves den äflande massan dock hotar;
vid mynningen ligger, så starkt och så tungt,
ett isband, som bullrande flingorna motar.
Men länge i gillet det var icke lugnt;
ty listige AsiaLoke strax trädde
i gästsalens dörr, och till tjenaren qvädde:
»In skall jag träda,
»hämd skall jag qväda.
»På gästsalsägarn
»tungt skall den falla.
»Harm skall jag blanda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
