Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 1
Slutanmärkning.
Den dikt, som finnes i d. ä. Eddan, benämd Lokes ordstrid eller Ägers
gästabud, framställer Loke såsom Asagudarnes förhånare, och min förmodan är, att
denna dikt mera har en historisk än en mytisk personal till föremål. De
nesliga tillmälen, som deri göra9 mot gudar och gudinnor (förmodligen hofgoder
eller offerprester), kunna blott härledas från en mot Asaläran stridande anda, och
fram talas af AsaLoke, hvilken sjelf var Jotun till födsel. Att han äfven förebrår
Odén att på Samsö hafva utöfvat sejdkonstcn, bevisar ännu tydligare, att frågan
är blott om den hist. Odén, såsom jag förut anmärkt i not. 14, vid 15:de sången.
Ja ännu märkvärdigare är det, att Loke icke yttrar ett enda smädord till eller
om Uller (hvilken var af Jotuna-ätt), hvarom jag redan ordat i föregående
slutanmärkning; likväl angriper han Tyr, fastän han var af berörde stam.
I den prosaiska inledningen till Lokes ordstrid förekommer ett uttryck,
hvarefter man velat förbinda dikten om Ägers gille med Hymers sång, och man har
ansett båda som rent mytiska sägner. Om den senare har jag yttrat mig i
slutanmärkn. vid I4:de sången, och jag nekar visserligen icke, att den äfven kunde
på visst sätt mytologiskt tydas, emedan dess form är mytisk; men mig tyckes
att Hymer brukas] deri endast såsom vehikel för den allegoriska framställningen
af Asalärans seger, på samma sätt som namnen af Vafthrudner, Allvis, Geirröd,
m. fi. i d. ä. Eddans, samt namnen Gylfe och Brage i d. y. Eddans olika
stycken blifvit begagnade. Sålunda förekommer det mig, att striden mellan
Nordboars och Åsars lära framställes både i Hymers sång och i Lokes ordstrid, fast
under olika form, och i olika syften. Den förjagade Loke är en bild af
obskuran-tismens nederlag; Åsarnes skinande svärd beteckna deras djupsinniga ord, Ägirs
guld de gamle offerpresternas rikedom o. s. v. Inledningen till Brages samtal
i d. y. Eddan är blott en fortsatt allegori af norddrotten Ägers öfvergång till
Asaläran (se slutanmärkn. vid 10:de sången), och den börjar med de orden: »En
man är benämd Äger eller Hler; han bodde på Lessö, och var mycket klok.»
Rörande de usla mytförvridningar, som derefter följa, har jag redan tillförene
yttrat mig, och jag anser dem härledda från samma anda, som Lokes ordstrid. Det
ser visserligen ut som den mytiske Loke endast vore en fallen dämon; således
icke ond från tidens början, och genom sitt fostbrödralag med Odén delaktig i
den ursprungliga första gudafriden, hvilken alla högre läror omtala, och som Valas
sång så härligt beskrifver, jemte d. y. Eddan, i myten om Idavallen. Att nämde
sinnebild, ställd emellan de öfrige kosmogoniska taflorna, betecknar den
fullkomnade skapelsens första frid, tyckes enligt dualismens idé antagligt, hälst denna
frid förlorades. Det vill säga: med Idavallen afbildades det fullkomliga
utveck-üngstillstånd, hvari gudarne (naturkrafterna) voro försatte, sedan ämnet (genom
dess gradvisa omskapning från Ymer, genom Bure och Börs afkomlingar) hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
